Dutch 1599-1641 Anthony Van Dyck Locations Flemish painter and draughtsman, active also in Italy and England. He was the leading Flemish painter after Rubens in the first half of the 17th century and in the 18th century was often considered no less than his match. A number of van Dyck studies in oil of characterful heads were included in Rubens estate inventory in 1640, where they were distinguished neither in quality nor in purpose from those stocked by the older master. Although frustrated as a designer of tapestry and, with an almost solitary exception, as a deviser of palatial decoration, van Dyck succeeded brilliantly as an etcher. He was also skilled at organizing reproductive engravers in Antwerp to publish his works, in particular The Iconography (c. 1632-44), comprising scores of contemporary etched and engraved portraits, eventually numbering 100, by which election he revived the Renaissance tradition of promoting images of uomini illustri. His fame as a portrait painter in the cities of the southern Netherlands, as well as in London, Genoa, Rome and Palermo, has never been outshone; and from at least the early 18th century his full-length portraits were especially prized in Genoese, British and Flemish houses, where they were appreciated as much for their own sake as for the identities and families of the sitters.  Related Paintings of Anthony Van Dyck :. | Portrat des Bildhauers Francois Duquesnoy | 1st third of 17th century | john singer sargent | Portrait of the earl of denbigh (mk03) | Portrait of Maria Louisa de Tassis (mk08) |
Related Artists:
Emerik Stenberg
painted Julagille i Dalarna in 1916
Jean-Martial Fredou
Jean-Martial Fredou (28 January 1710 e 1795) was a French painter known for his portraits. Born at Fontenay-Saint-Pere, Fredou was attached to the Cabinet du Roi housed in the Hôtel de la Surintendance at Versailles, where he was commissioned to render duplicates of official portraits of the French royal family painted by Jean-Marc Nattier, Maurice Quentin de La Tour, Louis-Michel Van Loo, Alexander Roslin or Joseph Siffred Duplessis. In his own commissions he often borrowed elements from the original works of these painters, for he was a deft portraitist himself. Between 1760 and 1762 the dauphine Marie-Josephe de Saxe, daughter-in-law of Louis XV commissioned informal portraits of herself and her children, for her own use. These portraits, whether in oil or drawn aux trois crayons, touched with pastels, have freshness and life. A modest commission came from the Dauphin and Dauphine in 1757: in 1748 they had earth brought in to the little courtyard of their private apartments at the château de Versailles, closed in with trelliswork, to make a little garden; and Fredou was commissiomed to paint two perspective panels to enlarge the little space.[1] Fredou was never made a member of the Academie Royale de Peinture et de Sculpture, but he was made First Painter to the comte de Provence in 1776 upon the death of François-Hubert Drouais.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).